Råder det novellfeber i Sverige?

Ja, jag tror det. Många mindre förlag, redan etablerade författare och radio och TV uppmärksammar novellen mer nu än tidigare. Eller så är det bara så att jag själv är mer uppmärksam. Jenny Högberg skriver också om Novellfeber i HD.

Ytterligare en novell av Amanda Svensson

I Novellix senaste fyra fanns Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån av Amanda Svensson. Jag läser henne med stor behållning och är väldigt förtjust i hennes språkbehandling. Hon är en rapp berättare och använder sig av ett poetiskt språk utan att för den skull bli högtravande. Förutom att skriva noveller så har hon även gett ut Hey Dolly och den senaste Augustprisnominerade Välkommen till världen. Hon är bosatt i Malmö och jag har haft förmånen att lyssna på henne vid ett par tillfällen. Men tillbaka till Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån. Berättelsen utspelar sig under drygt ett dygn och skildrar ett möte mellan en ung man och en ung kvinna, även om hon är något yngre än vad han är: 22 år. De träffas på Sveriges sydligaste plats, vilket upprepas vid ett par tillfällen. Han har rest ner från Stockholm för att besöka sin mormor som ligger för döden. I inledningen av berättelsen står de båda vid busshållplatsen och i tillbakablickar försöker de reda ut vad som egentligen hände under det här dygnet. Hon har en hemlighet som hon tänker berätta för honom när den inte längre är sann. Hon är oskuld. Amanda planterar redan från början små "hintar" om detta faktum så det är ingen överraskning för läsaren. Han ville kunna älska henne men det gick inte. Kanske var det svårt för honom eftersom hon inte var riktigt rätt för honom: hon är manisk, söt men inte vacker och, inser han senare, att de båda är kusiner. Berättelsen är en jag-berättelse och inte berättade med en rak kronologi. Jag gillar hennes form med upprepningar, alliterationer, långa vindlande meningar och bildspråk, som här där han försöker förklara vad hon smakar när han kysser henne: Hon smakade svarttång, sydkusttång, hennes tänder hade ett tunt hölje av salt, och längre in i munnen, mjukt och helt orört, som sockrad sumpmark, och i mitten av gommen en beska, det var hennes bitterhet, sa hon...". Det faktum att vissa av oss människor lever i våra drömmar och inte i det faktiska gör att han inte heller kan stanna. Mormodern dör och han tar bussen hem till Sockholm. Och stockrosorna kommer helt enkelt från sina frön. Vissa frågor ska man inte gå vidare med. Däremot tänker jag fortsätta läsa det Amanda Svensson ger ut; jag är ett stort fan!

Julnoveller

Amanda Svensson har skrivit årets julnovell i SDS, som jag tänkte läsa högt, och Tomas Bannerhed har skrivit årets julnovell i SvD.

Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist

Det är ett tag sedan novellsamlingen Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist kom ut, närmare bestämt 2006, och jag har inte läst den från pärm till pärm. Men idag blev jag påmind om den och bestämde mig för att läsa novellen som har fått ge namn till hela samlingen, nämligen Pappersväggar. Det som är typiskt för hans sätt att berätta om det hemska óch mörka går igen i den här novellen. Det kan hända vem som helst och var som helst. En nioårig kille får för sig att tillbringa natten i en stor papplåda som hans pappa har släpat hem. Killen släpar iväg lådan, sovsäck, Tintinalbum och lite proviant och bestämmer sig för att tillbringa natten i lådan. Han tar farväl av sin pappa och ger sig iväg. Allt är väl ända tills hans slumrar till och känner att en tvåbent varelse befinner sig utanför papplådan. Det är ingen människa och inget djur. Han ligger kvar och väntar på en attack men den uteblir. Han föreställde sig att varelsen skulle slita upp dörrarna på lådan men det ända som händer är att det som finns på andra sidan väggen drar sin hand över papplådan. Sedan ger den sig av. Jag har inga svårigheter att känna rädslan och fruktan hos den nioåriga killen som är totalt paralyserad och stel av skräck. Och jag är böjd att hålla med om att John Ajvide Lindqvist faktiskt är en av våra främsta skärckmästare. Men vem är jag att uttala mig om det egentligen. Jag läser inte gärna skräck, varken noveller eller romaner, men John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in gjorde att jag vågade närma mig genren. Jag kanske ska satsa på ett skräcktema under de nästkommande veckorna, kanske läsa några klassiska skräcknoveller av HP Lovecraft, Stephen King eller Joyce Carol Oates. Vi får se...

Underbart är kort - säsongens sista Babel fokuserar på novellen

I säsongens sista program av Babel presenteras noveller av Daniel Sjölin, Jonas Karlsson och Fredrik Lindström och jag bara sitter och njuter. I ett lättsamt samtal pratar de bl.a. om att novellister är försynta mellanbarn och var de får sin inspiration ifrån. Favoriter bland klassiska novellister är Hjalmar Söderberg, Anton Tjechov, Guy de Maupassant, Vita Andersen och samtida novellister som Mats Kempe. De pratar givetvis också både om Jonas och Fredriks senaste novellsamlingar och slår fast att det våras för novellformen. Båda tycker att det är en kort och koncis form som de kan hantera även om Jonas säger att han har försökt skriva lite längre ibland. De går båda igång på surrealistska situationer som skulle kunna utspela sig i verkligheten, kanske framför allt Jonas, vilket inte minst märks i hans senaste novellsamling Spelregler. Jonas nämner speciellt en författare: Etgar Keret, som inspirationskälla. Jag blir också nyfiken på honom och beställer givetvis hans Åtta procent av ingenting. Daniel undrar försynt vad Jonas "går igång på" och han svarar, inte helt oväntat på att han omedvetet vänder och vrider på verkligheten och att man på något sätt är tvungen att förhålla sig till den. Han säger att han har 100-tals börjar som kommer av olika situationer eller replikskiften där tiden har stor betydelse. Det är dock inte alla börjor som blir en novell. Fredrik säger att han har gett sig ut på en jakt i sina noveller över vad som är lycka och framgång. Att hitta balansen i livet måste vara lycka. Han undrar också varför vi är så fixerade vid lyckan. För mig är den så enkel, säger han. Daniel undrar också om han är en politisk författare och det tycker han nog själv att han är; åtminstone mer politisk än politikerna själva. 
Vi fick också se ett inslag med författaren Colm Tóibín, en irländare som bl.a. har skrivit noveller och hävdar att melankoli är en viktig ingrediens, tillsammans med kallt väder, om man ska bli en skicklig novellist. Hans senaste The Empty Family, lämnar tydligen över mycket till läsaren att fylla i, precis så som noveller ska göra. Han hävdar att hans noveller följer en linje och rör sig mot ett ögonblick, antingen det som inspirerade honom att skriva berättelsen eller en enda mening. Vid ett tillfälle hörde han t.ex. den här meningen: Det var en sådan vind över havet den dagen. Och meningen har fått ett hem, en berättelse. Jag har också börjat samla på börjor och meningar. Vem vet, en dag kanske jag också får för mig att skriva en novell.

Taklagsöl av August Strindberg

Nästa år är det Strindbergåret och jag tänkte börja firandet här på Café de la nouvelle genom att läsa noveller av honom. Jag börjar med den som finns i årets upplaga av Noveller för världens barn: Taklagsöl. Den är uppläst av Torsten Wahlund. Novellen skrevs på beställning av tidsskriften Hvar 8 Dag, där den under sensommaren 1906 gick som följetong. Det är en bortglömd novell som brukar betraktas som ett av Strindbergs mest självbiografiska tillika modernistiska verk. I Svenskt biografiskt lexikon står det så här om novellen:  "Här skildras den sönderfallande människan som en mannekäng eller docka, som av omgivningen försetts med personlighet: den borgerliga individen avsöljad som en mekanisk apparat." Berättarjaget i novellen, konservatorn, ligger för döden, och det finns endast en sjuksköterska närvarande i hans lägenhet. Han ligger och mumlar för sig själv, förvirrad som han är av all morfin, om scener ur sitt liv. Utanför sjukhussängen och lägenheten byggs det ett hus, som blir färdigt under det att konsvervatorn fortsätter sin monolog. Och huset skymmer sikten för honom; han kan inte längre se sin fiende. I berättelsens slut dricks det taklagsöl vilket symboliserar att han inte längre är ute efter hämnd på sin fiende. Jag känner ingen som helst sympati för huvudkaraktären, och det är inte heller meningen. I stället är det hans hustru och hans barn som får mina sympatier; han har hela livet försökt sko sig på andra och har legat i fejd med släkten i många år. Han är inte heller förmögen att knyta an till sin son och har skilt sig från sin hustru. Om detta får vi läsa i inledningen av novellen och även om han försöker lappa ihop sitt äktenskap så tycker jag inte att han anstränger sig tillräckligt. Det är alltså detta som är novellens yttre händelseförlopp. Vad det gäller formen så har Strindberg skrivit novellen med en uppbruten kronologi, i inre monologer och med en formfulländad meningsbyggnad. Inte för inte anses den moderna svenska litteraturen börja med honom. Han är en språkkonstnär och förnyare av stora mått. Detta erkännnande fick han dock inte så länge han var i livet; det är först efter sin död som vi kallar honom för vår enda litterära superstjärna.

Den oväntade novellkungen: Fredrik Lindström

Det som började som en halvdan diktsamling slutade som Sveriges mest sålda novellsamling. Nu är Fredrik Lindström klar med uppföljaren När börjar det riktiga livet?. I senaste numret av Vi Läser porträtterar Ingemar Unge en osäker men omåttligt framgångsrik man som lider valfrihetens alla kval. Jag vill läsa både artikeln och hans båda novellsamlingar. Ska genast beställa dem och sedan inhandla tidningen.

En klassisk novellist tillsammans med en klassisk paj

Idag har jag bakat en Key Lime Pie som serveras överallt på Key West, den sydligaste spetsen av Florida, där man fortfarande kan besöka Ernest Hemingways hem. Och Hemingway är ju en klassisk novellist som brukar framhävas i novellsammanhang för sin hårdkokta stil. Man menar att han har en fåordig och effektiv berättarstil som på ytan verkar oberörd. Den registrerar vad som sker, vilka som säger vad och hur de säger det. Han själv kallade sin berättarstil för isbergsteknik eftersom det endast var 1/7 av textens verkliga innehåll som syntes på ytan, resten var man tvungen att läsa mellan raderna. I novellen Berg som vita elefanter ser man t.ex. i nyanserna i replikerna och i tonfallet vad det är det unga paret egentligen diskuterar: huruvida deras liv blir bättre efter aborten som hon ska utföra eller inte. Hemingway har skrivit tre novellsamlingar: I vår tid  (1925), Män utan kvinnor (1927) och Vinnaren blir utan (1933). Han fick för övrigt Nobelpriset i litteratur 1954.

Nordiska Rådets litteraturpris till en skicklig novellist

I början av november ska Gyrðir Elíasson ta emot Nordiska Rådets litteraturpris, 350 000 danska kronor. I motiveringen står det att han bl.a. får det för sin "stilistiskt högstående ordkonst som skildrar yttre och inre hot i dialog med världslitteraturen". Det är inte första gången han är nominerad för det här priset. Redan 2003 nominerades Det gula huset, en novellsamling med 29 korta noveller, några av dem på bara några sidor, men där de olika småstyckena kan kopplas ihop via en säregen associationsteknik. Då gick utmärkelsen till Eva Ström som numera sitter i den kommitté som nominerar och utser pristagare. Elíassons senaste novellsamling heter Bland träden. Jag har dock inte hunnit läsa den men tänker köra inom bokhandeln idag och inhandla den.

DNS Boklördag skriver om Novellix

Maria Schottenius skriver i dagens DN om det lilla förlaget Novellix "som sprutar av kreativitet".

Istället för lördagsgodis: Monika Fagerholm och Jonas Hassen Khemiri

Två noveller från Novellix har jag läst idag samtidigt som jag bakat hasselnötsskorpor och druckit massor utav te. Jag har med andra ord haft en underbar lördag. Novellerna då? Vi tar damerna först. Monika Fagerholm har skrivit prisbelönta romaner såsom Underbara kvinnor vid vatten och Den amerikanska flickan. Jag erkänner villigt att jag inte har läst några av hennes romaner. Däremot har jag läst den här novellen: Arielles första kärlek, som känns modernistisk till sin stil. Den handlar om den flyktigt beskrivna flickan Arielle, 12 år när novellen tar sin början. I brottstycken möter vi henne tillsammans med sin farfar Diplomaten, sedan en sommargäst som försvinner spårlöst efter en olycka i ett hopptorn, hennes första kärlek Daniel och till slut även tillsammans med pappan Geniet. Även om Fagerholm skriver att det är Daniel som är hennes första kärlek så är jag inte övertygad om det. Alla de här männen, speciellt Diplomaten och Geniet, ser Arielle upp till och dyrkar så som bara små flickor kan göra. Förutom Arielle så existerar det även två kvinnor i novellen: hennes mamma Trasan och hennes faster Saga Ellinor. Den sistnämnda har stor betydelse för Arielle när hon som sjuttonåring i slutet av novellen tillbringar sommaren med henne i Madames lägenhet. Arielle träffar också denna sommar sin gamla kärlek Daniel och tar hem honom till lägenheten. Mitt i deras lekar kommer Madame hem och med sig har hon sin son: sommargästen från förr. Arielle blir förvirrad. Hon börjar på Interantionella skolan och flyttar till internat. Där träffar hon en flicka, F, som det känns som om hon känt i hela sitt liv. Även här dyker den mörke pojken, sommargästen från förr, upp. Han berättar om sitt liv och sina fantasier. Han berättar också att han har varit besatt av Lovecraft, som precis som han, hade varit tvungen att lämna ett hus som han återkommit till. Han hade varit Lovecraft sommaren då hon hade träffat honom. Sedan ringer mamma och berättar att hon ska skiljas och två månader senare så skjuter sig farfar Diplomaten och nu vet Arielle att hon är fri, fri från förtryckande kärlek. Novellen kräver nog en omläsning och ev. en läsning av romanen Nattens skogar av Djuna Barnes eftersom den nog ger en del nycklar till texten. Det är inte heller bara den här romanen som Fagerholm hänvisar till utan även till Educating Rita av Willy Russell, På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust, eller åtminstone den bästa delen I skuggan av unga flickor i blom, William Shakespeare och som sagt H.P. Lovecraft. Det finns också en metadiskussion mellan tjejerna på internatet när de läser Kathy Acker: Kathy goes to Tahiti, om berättelsers olika dramaturgier. Jag medger att novellen inte är helt lätt att läsa men den känns ändå inte obegriplig eller snårig som någon har kallat den. Jag gillar att hon har valt ut de här personerna och att hon låter dem träffas vid olika tidpunkter i livet. Men en omläsning är nog på sin plats.
Vad det gäller Jonas Hassen Khemiris novell Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog så är det en ganska typisk Khemiri-novell med ett uppskruvat tempo och en väl dramatiserad intrig. Det är inte heller sällan som man blir överraskad många gånger när man läser en novell av honom, och så blir jag även i den här. Inte bara en gång, utan tre, fyra gånger. Novellen börjar med att det ringer på dörren till berättarjagets lägenhet och där utanför står ett helt kompani med beväpnande poliser. Poliserna stormar in och tar honom med sig. Han tror hela tiden att det är hans kompisar som har iscensatt en oerhört utstuderad svensexa åt honom eftersom han snart ska gifta sig med K. Han blir dock körd till häktet, tagen i förhör och senare även åtalad och vi får följa rättegången. Kopplingen till Franz Kafkas Processen är lätt att göra; Josef K. häktas också utan att få reda på varför och inte heller vilket brott han anklagas för. Jaget i den här novellen döms till fängelse i drygt tre år och kommer därefter ut. Han funderar på att ta kontakt med K igen men gör det inte. Novellen avslutas med ytterligare en "knorr" som jag av förklarliga skäl inte kan avslöja här, om man nu blir nyfiken på den och vill läsa den. Det är alltså ännu en klart läsvärd novell av Jonas Hassen Khemiri och jag börjar undra om den här mannen kan skriva något dåligt. Jag har i varje fall inte läst något sådant av honom.

Äldre noveller på Stockholmskällan

Idag har jag läst äldre noveller på Stockholmskällan: 1800-talets kiosklitteratur. Själv läste jag bl.a. Uteliggare av Maria Sandel som det också fanns en lärarhandledning till. Den handlar om två uteliggare: Bring och Jansson, som i början av berättelsen träter om vem som har druckit upp spriten, den enda värme som finns att få för tillfället. Det har deras följeslagare, den kvinnliga uteliggaren gjort, men hon ligger och sover och de väcker henne inte. Mitt i deras bråk blir de avbrutna av ett första maj-tåg och Bring får något lystet i blicken. Han är inte längre uteliggaren Bring utan han är också en kämpe för människorätt, han är en av dem. Han lämnar de två andra som också börjar drömma om ett annat liv med jobb, lön, hem och t.o.m. ett gemensamt liv som makar. Efter att ha drömt sig bort en stund återkommer de dock till verkligheten och inser att de är fångade i hemlösheten och alkoholens klor. Novellen avslutas med att kvinnan får ett erbjudande av sexuell natur men att hon på självaste 1:a maj inte kan tänkas jobba. Den här novellen ingår i boken Svältgränsen, publicerad 1908, som innehåller ytterligare åtta noveller.

Novellcafé i verkliga livet - igen

Nuvarande kollegor och f.d. kollegor, mycket god mat och dryck och massor av högläsning. Visst är det roligt att skriva om sina noveller som man läser här på bloggen men ännu roligare är det att göra det i verkliga livet.

Han tänkte på dem som färger av Johanna Thydell

Det är en underbar höstdag ute, hög klar luft och inte ett moln på himlen. Jag har varit nere i trädgården och plockat några äpplen för att baka kanel-och äppelmuffins. Egentligen borde man ta på sig promenadskorna och ge sig ut i det vackra vädret men jag tror faktiskt att jag stannar inne idag. Jag har några noveller kvar att läsa från senaste bokpaketet från Novellix. Idag blir det Han tänkte på dem som färger av Johanna Thydell. Av henne har jag tidigare läst ungdomsromanerna I taket lyser stjärnorna och Ursäkta att man vill bli lite älskad. Hon har även skrivit Det fattas en tärning, men den har jag tyvärr inte läst. Hon är också krönikor och recensent i bl.a. Dagens Nyheter och har även skrivit TV-manus. Och givetvis en och annan novell.
Den här novellen handlar om en kärlekstörstande och målande kille som, efter att ha haft många one-night-stands, träffar tjejen som han vill göra allt annorlunda med. Han tänker på både tjejer och blommor som färger för han kan inte namnen på dem. Samtidigt som han träffar den här tjejen så dör också mamma och Ettan, som mamman brukade kalla honom, är ensam kvar med sin nya kärlek och sin lillasyster.

Noveller för världens barn 2011

Jag har givetvis köpt novellsamligen Noveller för världens barn även det här året. En nyhet för det här året är att det tillkommer en CD-skiva med alla novellerna inlästa. I helgen hoppas jag kunna lyssna på några av dem. Jag tror att jag ska baka mig något gott och köpa ett nytt te och sedan krypa upp i soffan....

Dimensioner av Alice Munro

I årets Noveller för världens barn finns det en novell av Alice Munro med: Dimensioner. Ikväll har vi i min bokklubb lyssnat på den. På menyn stod grönsaksoppa, surdegsbröd och några flaskor rödvin, men det kan ju inte vara ett novellcafé utan kaka så till efterrätt blev det en morotskaka. Vad det gäller novellen så känns det som en ganska typisk Munro-novell berättad på ett lågmält sätt trots det omvälvande som sker.

Lära sig av Cilla Nauman

Det senaste paketet från Novellix har blivit liggande i bokhyllan ett tag. Inte förrän idag har jag börjat läsa dem. Jag började med Lära sig av Cilla Nauman eftersom jag inte tidigare har läst något av henne. Jag har endast hört talas om henne i ungdomsbokssammanhang men vad jag förstår så är hon journalist och har även skrivit manus till novellfilmer. De senare blir jag väldigt nyfiken på, framförallt Blindgångare i regi av Pernilla August.
Lära sig handlar om en lärare och hans speciella förhållande till en av sina elever, Ingrid. Jag blir inte riktigt klok på vem det är som ska lära sig och vad han eller hon ska lära sig. Jag får kanske läsa den en gång till.... I vanliga fall betraktar man ju skolan som en plats där eleverna ska lära sig, men i den här berättelsen är det nog tvårt om. Huvudkaraktären känns varken speciellt sympatisk eller ödmjuk; det är snarare så att han vill få eleverna att känna sig dumma eller att de ska göra bort sig. Men han råkar ut för något som gör att han till slut inser att han har en skuld i det hela och som förhoppningsvis gör att han ändrar inställning. Så kanske är det han som till slut lär sig något. Åtminstone hoppas jag det.
Nästa novell från Novellix blir nog Monika Fagerholms Arielles första kärlek.

Läser Göken av Tomas Tranströmer för att fira Nobelpristagaren 2011

Skriver mer sen...

Spelreglerna...

... av Jonas Karlsson kom i mitt bokpaket idag och jag vill inte gå till jobbet, inte träna, inte gå ut med hunden, inte laga mat.... Jag vill bara läsa, läsa, läsa! Den första novellen Utgången är en smått absurd historia om en skådespelare som totalt tappar greppet om den föreställning han är med i. Som vanligt när det gäller Jonas Karlsson så fungerar språk och innehåll som en oupplöslig enhet och det flyter så väl att man inte lägger märke till det. Den andra novellen Högläsning lämpar sig kanske inte för just det... Eller så gör den det. När jag ska träffa mina bokklubbsvänner i nästa vecka så är det kanske den här novellen jag ska läsa högt för dem. Vi får se - jag har inte bestämt mig; jag har dessutom fler noveller kvar att läsa i novellsamlingen men att det blir en novell av Karlsson är jag ganska säker på.

Vi läser väljer tidernas bästa svenska novellsamlingar

1. Historietter av Hjalmar Söderberg
2. Fly till vatten och morgon av Thorsten Jonsson
3. Kostym av Ninni Holmqvist
4. Saknar dig sällan så mycket som nu av Mats Kempe
5. Även dina kameler av Solveig von Schoultz
6. Till vår ära av Alejandro Leiva Wenger
7. Giftas av August Strindberg
8. Nattens lekar av Stig Dagerman
9. Den förunderliga kameleonten av Inger Edelfeldt
10. Hetta och vitt av Mare Kandre

Onda sagor...

... av Pär Lagerkvist och nybakade scones. Är det ett rätt sätt att möta hösten på?

Fransk mandelpäronkaka och noveller Från det femtonde distriktet

Söndagen har gått i långsamhetens lov och hösten närmar sig. Då passar det att sitta inomhus med en fransk mandelpäronkaka och läsa noveller "Från det femtonde distriktet" av Mavis Gallant.

Prenumerera på noveller från Novellix

Jag har anmält mig: http://www.novellix.se/. Gör det du också!

Litteraturafton Stanza på Inkonst i Malmö

Det var inte bara för novellisten Linda Boström-Knausgård som jag åkte till Malmö ikväll, även om det till största del handlade om att jag ville höra henne läsa sina noveller själv. Mer tex... Att jag sedan njöt av Amanda Svenssons uppläsning ur hennes senaste roman Välkommen till den här världen gör ju inte saken sämre. Ocvh nu vet jag vad jag ska köpa för roman till min blivande 20-åring!

Novellkväll i goda vänners lag

Onsdagskvällen bjöd på många goda skratt, glömda noveller och diskussioner om huruvida man skulle rösta på P1s novellpris eller inte. Jag tänker fortsätta rösta vilket jag har gjort även i år. Jag stod för desserten idag: citronpuddingar, vilket var ett uppskattat inslag.

Linda Boström Knausgårds novellsamling Grand mal

Jag har ännu inte läst Min kamp (och kanske inte heller kommer att göra det....) men istället läser jag en annan Knausgård, nämligen Linda. Hennes novellsamling Grand mal lämnar mig inte oberörd..... skriver mer sen!

Nu går det snart inte att rösta på bästa radionovell längre

Jag försökte samla vänner och kollegor för att diskutera årets noveller men tyvärr var det inte så många som kunde. Vi har dock haft en diskussion via nätet över vilken novell vi tyckte var bäst. Det var många av oss som röstade på Presenten av Jonas Karlsson. Nu återstår det att se om han vinner. Jag ska dock erkänna att jag vid en andra omlyssning av alla noveller inte är riktigt säker på att jag har lagt min röst på den bästa novellen. Jag blir mer och mer förtjust i "Allt annat får glömskan ta" av Johanna Mo.

Stig Dagerman och Claudia Marcks

Varför behöver vissa människor hackkycklingar? Vad är det som gör att de ger sig på andra? Jag läser två noveller som handlar om utsatta elever i skolan. Det skiljer några år mellan dem men de har samma budskap: att vissa människor inte får vara en del av gemenskapen. Jag skriver mer senare!

Befinner mig för tillfället i Thailand...

... dock endast mentalt. Läser Rattawut Lapcharoensaps novellsamling Sightseeing och lär känna ett annat land än vad som presenteras i glättiga resereportage. Jag känner mig nästan liten skamsen över att tillhöra den västerländska turisthorden som jagar upplevelser och försöker resa till så många länder som möjligt. Flest prickar på Googel maps när han dör vinner! Är det så att det är vi turister som är den postmoderna tidens svar på imperialisterna? Vill inte riktigt fullfölja den tanken.... Kanske jag i framtiden nöjer mig med att resa genom böckerna?

Rösta på årets bästa radionovell!

Nu kan man rösta på årets bästa radionovell. Jag tror att jag vet vem som kommer att få min röst. Det var förvisso ett tag sedan jag lyssnade på de här novellerna så jag kanske får vänta tills jag har lyssnat på allihopa. Men Jonas Karlsson är en favorit och ligger bra till. Beate Grimsruds novell var också bra. I slutet av veckan hoppas jag att jag har bestämt mig.

Ny novellsamling av Jonas Karlsson - längtar till oktober

Sveriges Radios Novellpris firar 10 år 2011

Jag får nöja mig med att lyssna på sex tidigare vinnare av Novellpriset medan jag väntar på de nominerad för årets pris. Förr om åren så har namnen släppts ungefär vid den här tiden och jag har med spänning gått in på P1s hemsida varje dag för att se vilka årets novellister är. Ett tag befarade jag att priset inte skulle delas ut i år. Men nu händer det en del på hemsidan igen. Idag tänkte jag lyssna på Bengt af Klintberg, baka lite scones och göra mig en god kopp te och krypa upp i soffan. Ute åskar och regnar det så det står härliga till.

Rika flickor av Silke Scheuermann

Visst kan man säga att flickorna i Silke Scheuermanns noveller är rika eftersom de har all frihet de kan önska sig och möjligheter att göra vad de vill. De lever i välbärgade städer vilket innebär ett visst mått av materiell standard. Men i sin jakt på vem de är, i sin jakt på identitet, så tappar de bort sig själva. De vet inte vad de ska göra med sin frihet. På baksidan av novellsamligen står det att det här är sju berättelser om kärlek och till viss del kan jag väl hålla med men lika ofta som det är brist på kärlek så är det fel kärlek som beskrivs. Jag vill inte läsa novellerna och tro att alla flickorna är offer. I slutet gestaltas även flickor som inte vill ge upp utan faktiskt slåss för sin frihet.



Nyss hemkommen från Beijing...

... där jag förutom att vara turist också passade på att läsa ett tiotal noveller av unga kinesiska författare. I en antologi kallad Solskenet i munnen kunde jag läsa både satiriska berättelser och ....

Sommarläsningen har mest bestått av romaner

Det har inte blivit så mycket novelläsning under sommaren men snart är det dags för Novellprisets nomineringar, novellcafé i riktiga livet med högläsning och diskussioner och novelläsning i favoritfåtöljen. Jag väntar också med spänning på när Novellix fyra nästa noveller kommer ut och de digitala noveller som det nystartade förlaget Mix ska ge ut i september. Det finns alltså en hel del att se fram emot i höst för en som gillar att läsa noveller. Och som gillar att baka. Jag planerar för en härlig höst med massor av nybakat i bokklubben, med kollegor och i goda vänners lag.

70 digitala noveller på nystartade förlaget Mix

Jag läser på http://www.boktipset.se/ om ett nystartat förlag: Mix, som ska ge ut 70 digitala noveller under det här året med start i september. De ska satsa på enbart crossover-litteratur vilket lär bli spännande. Förutom nyskrivet material så ska de också ge ut klassiska noveller. Catharina Wrååk, litterär chef för Mix förlag, säger att hon speciellt vill lyfta fram novellformen. Det tackar jag på Café de la nouvelle speciellt för!

Att andas...

... av Alexander Solzjenitsyn har jag läst idag i min trädgård under äppelträd mellan huskropparna i de centrala delarna av staden där jag bor. Sommarlovet har börjat på riktigt och staden är lite tystare än den brukar vara. Under äppelträd står också huvudkaraktären i novellen Att andas och njuter av sin frihet, och som gör att livet alltjämt är värt att leva!

Den bästa utsikten...

... av Petra Revenue är en prisbelönt novell som nu dessutom har blivit film. Den ingår i SVT:s satsning Svensk Novellfilm och visades på TV idag. Jag älskade den första gången jag läste den och har läst den högt för både vänner och elever vid ett flertal tillfällen. De har också skrattat högt åt den livsbejakande hållningen i berättelsen om de tre manliga grannarna som hittar ett gemensamt intresse i den nyinflyttade kvinnliga grannen som vid bestämda tider gå runt naken i sin lägenhet och pysslar om sina blommor, bakar, städar och är allmänt huslig. Om du inte har läst den eller sett den så tycker jag att du ska göra det! Här är en länk till novellfilmen som ligger kvar på SVT Plays hemsida till en 21 juli: Den bästa utsikten.

En riktigt bra jazzpianist...

... av Richard Yates och ett par andra klassiska noveller blev det i dag. Vissa noveller inbjuder till att leta upp musikklipp på Youtube till så här har ni en riktigt bra jazzpianist tillsammans med några andra musiker när de spelar Sweet Lorraine: Nat King Cole, Oscar Peterson Trio & Coleman Hawkins.

 

Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska...

... av Claire Castillon är en underbar novellsamling som består av tjugotre kortnoveller ofta med ett drastiskt slut. Jag älskar hennes tilltal och hon jämförs med både Kafka och Jelinek. I en av novellerna berättar om hon om en kvinna vars man är dum i huvudet, fast det kanske är hon som behöver ändra sitt synsätt. Han har humor, intresserar sig för detaljer och är logiskt lagd. Hon tycker att han ska skaffa sig en hobby men det blir till slut hon som uppsöker en konsult i personlig utveckling och det är tack vare den här terapeuten som hon inte lämnar honom. Istället inser hon att hon inte är honom överlägsen utan befinner sig på samma nivå som honom och hon konstaterar Vad betyder ord, vad betyder tankar, när det som räknas är att älska. Vilket hon också gör. Jag kommer att bära med mig de här novellerna en lång tid framöver och de udda karaktärerna som de som under en hel förlossning diskuterar huruvida mannen i förhållandet ska fortsätta vara anställd eller bli egen företagare, den sexuellt frigjorda kvinnan som läser Rädd att flyga och inte kan sluta tänka på sin brors penis och den förvirrade kvinnan som fortfarande väntar på sin man trots att han lämnat henne för länge sen.

Sommarkatten av Christina Claesson - sista novellen i P1s novellvecka

Ute skiner solen och fåglarna kvittrar. Jag har dukat upp en småkaka med smak av sommar: syltkyssar, och  bänkat mig under parasollet på altanen för att lyssna på den sista specialskrivna novellen i P1s novellvecka: Sommarkatten av Christina Claesson. Jag möter två systrar, varav lillasystern precis har köpt ett torp med en lekstuga på tomten. Denna lekstuga triggar igång ett minne hos de båda systrarna, ett minne som inte är helt angenämt. Dels är det mammans sjukdom som gör att hon till slut tystnar och dels är det hågkomsten av en sommarkatt. Lillasystern tar hand om en kattunge och när det är dags att lämna stugan i slutet av sommaren så tar hon den med sig till stan, utan att berätta för någon annan i familjen vad hon tänker göra.  Hon tror att ingen märker vad hon gjort men det visar sig att storasystern hela tiden visste det. Väl hemma i stan så låter lillasystern katten ligga kvar i sin låda, utan lufthål, i garderoben. Dagen därpå gpr hon till skolan och när hon kommer hem så tror hon att hon har haft ihjäl katten. Eller har hon verkligen det? Har storasystern förbarmat sig och släppt ut katten? Eller har hon slagit ihjäl katten och begravt den?  Ett minne ger frågor som inte har ett entydigt svar. Jag tycker att novellen skildrar förhållandet mellan de båda systrarna med ganska små stilistiska medel men att man ändå får en klar bild av dem. I ungdomen var det storasystern som var den duktiga och framgångsrika men i vuxen ålder är förhållandet det omvända. Lillasystern säger vid ett tillfälle att det är aldrig för sent att bli den man skulle kunna ha blivit vilket jag uppfattar som en sympatisk tanke. Sedan är de båda systrarna svältfödda på kärlek då modern är sjuk och inte orkar ta hand om dem. Många gånger får de klara sig själva och pappan är glad när lillasystern börjar leka med sig själv i den lilla lekstugan. Christina Claesson är en god berättare och Siw Erixon en duktig högläsare. Njutningsfullt på altanen så här i sommartider!

Det är tur att novellerna ligger kvar på webben i 30 dagar

Jag har missat de två senaste novellerna i novellveckan trots att jag hade föresatt mig att lyssna på radion 11.35 men man styr inte alltid över sin tid. Då är det tur att novellerna ligger kvar på webben i 30 dagar. Under helgen tänkte jag baka något gott för att lyssna på de tre resterande novellerna och skriva ett lite längre inlägg.

Novellveckan fortsätter

Tisdagens novell heter Små vita kors och är skriven av Per Planhammar. Jag har aldrig tidigare läst något av honom men vill verkligen läsa hans senaste roman Efter honom syndafloden som handlar om Jack Kerouac och hans sista år i livet. Men det får kanske bli en sommarlovsbok! Novellen som jag har lyssnat på idag utspelar sig i ett land någonstans kring Medelhavet och jag har fått möta två personer, en man och en kvinna, som har lämnat allt för att starta om på nytt, två människor som har gått i exil från sina tidigare liv.

Novellvecka i P1

Bänkar mig framför radion för att lyssna på noveller specialskrivna för radion och jag ska få möta fem helt olika författartemperament. Idag var det Ulf Stark som läste sin egen novell Vill du se en stjärna som handlade om Astor som har en kompis som kan nästan allt. Han är duktig på högläsning och Astor får en aha-upplevelse när kompisen läser HC Andersens Den fula ankungen för precis så där känner han det också. Igenkänningsfaktorn hos Astor var hög! Han var en buse i skolan och föräldrarna var oroliga för honom och undrade vad det skulle bli av honom. Själv tvivlade han inte på sin egen förmåga.

Novellsamlingar eller novellantologier?

Jag har precis avslutat min läsning av Amos Oz Lantliga scener och på baksidan av den står det att boken består av åtta noveller som tillsammans utgör en roman. Hade jag inte kunnat läsa endast en av novellerna och låtit det få vara ett litterärt verk i sig som inte var beroende av de andra novellerna? Jo, det hade jag kunnat göra men då hade jag kanske inte fått samma förståelse för vad som händer, eller inte händer, i novellerna. Både miljöer, karaktärer och händelser går in i varandra och förstärker varandra och bildar om inte en roman så åtminstone en novellcykel.
Tanken på att blogga om noveller handlar ju om att det är ganska korta skönlitterärar texter som presenterar något intressant specialfall och om jag ska blogga om hela novellsamlingar hela tiden så kunde jag ju lika gärna blogga om romaner. Jag har kanske läst lite för många novellsamlingar på sistone och borde nog läsa noveller från antologier istället för samlingar för då kommer jag ifrån lite av dilemmat. Dags att leta fram novellantologierna och kanske blir det några klassiker framöver!

Spår i snön av Jonas Karlsson

Spår i snön är ännu en välskriven novell av Jonas Karlsson. Går det att bli besviken på den här mannen? I den här novellen får vi möta Barbro och Martin som har flytt storstaden ut till landet för att leva närmre naturen. Eller har de flytt av en annan anledning? Jonas vill få oss att tro det. Martin är den som anpassar sig allra bäst till livet på landet och accepteras av ortsbefolkningen medan Barbro inte visar sig i byn mer än när hon ska handla sina cigaretter. De kommer att gå skilda vägar när Martin träffar en ny kvinna som han också får en son tillsammans med: Axel. Allt detta berättas i tillbakablickar genom jaget som är ute och går med sin hund. Han ser Martins och Axels spår i snön, och dristar sig till att följa spåren. Han upptäcker att spåren delar sig och fortsätter att följa Axels spår. Eftersom Axel är en tystlåten och tillbakadragen kille som gärna är för sig själv ute i naturen är det inte konstigt att spåren vindlar fram och tillbaka. Till slut leder spåren till den istäckta bäcken och en vak. Nu fanns det dessutom andra spår i snön, andra spår som vi läsare tror tillhör Barbro, den försmådda kvinnan. som är ute efter sin hämnd på Axels pappa, hennes f.d. man. Upplösningen på novellen visar sig att vi läsare har blivit rejält förda bakom ljuset.

Sandhamn av Jens Liljestrand

Jag har läst den tredje novellen i Novellix första novellserie om fyra noveller: Sandhamn av Jens Liljestrand, som handlar om en patetisk och oerhört osympatisk f.d. tennisstjärna. Jag har tidigare läst Liljestrands novellsamling Paris-Dakar och känner igen beskrivningen av männen. Det är inga män som jag vill umgås med. I den här novellen får vi alltså möta en kändis, kallad Puma, som ska umgås med sin dotter. Tillsammans med en kompis, eller snarare affärskompanjon Dejan, och hans söner och en barnflicka så seglar de ut i skärgården och lägger till i Sandhamn. På en skärgårdsö är det svårt att vara anonym och dagen efter, vad som verkar vara, en blöt kväll, så räddar vår stjärna en flicka som håller på att drunkna. Journalister dyker upp och vill göra ett reportage om hjälten men istället för att fråga honom om hans heroiska insats frågar de intrikata frågor om den vårdnadstvist han för tillfället befinner sig i. När det sedan blir dags att dra vidare dyker pappan till den räddade flickan upp, tillsammans med sin tonåriga dotter. Han slår sig i slang med Dejan och Puma och även den här kvällen blir en blöt tillställning. Det visar sig att den tonåriga dottern och Puma har träffats tidigare, förra sommaren i Båstad, och att de då verkar ha haft sex med varandra. De två smiter iväg i natten men den här gången blir det inget. Pappan dyker upp och anklagar Puma. Han smiter så obemärkt han kan från ön efter det att Dejan säger att han ska ordna upp saker och ting. Från hjälte till sexgalning på mindre än ett dygn, alltså. Som sagt, mer osympatisk kille får man leta efter, även om det säkert går att hitta försonande drag även hos Puma. Hos de flesta av oss går det att hitta både smickrande och mindre smickrande drag; vi är inte antingen det ena eller det andra. Liljestrand tycks dock vilja gestalta de mindre smickrande dragen hos sina manliga fränder. Och han gör det bra, så bra att jag finner karaktärerna trovärdiga!

Kärlek ända in i döden av Unni Drougge

Har läst ännu en novell från Novellix: Kärlek ända in i döden av Unni Drougge, som jag egentligen inte kan återberätta eftersom då överraskningseffekten för andra läsare uteblir. Men lite tankar kan jag ändå delge er. Det här är berättelsen om ett par som sedan länge har tappat tron på kärleken och tron på varandra. De åker till Neapel för att försöka utröna vad det var som egentligen hände och varför kärleken tog slut och de blev så hatiskt inställda till varandra. I tillbakablickar genom deras gemensamma resor får vi läsare ta del av en självutplånande och krävande förhållande; det känns inte som om de är jämställda i sitt förhållande. Frågan är om förhållandet var dömt att misslyckas från början. Drougge har skrivit en stilistisk säker novell där hon utnyttjar formatet väl och jag hoppas att Novellix fortsätter att ge ut så här bra noveller av samtida novellister.

Doggy Monday av Maria Svedland

Novellix har kommit ut med sina fyra första noveller och jag kunde inte låta bli att gå om Akademibokhandeln på vägen hem och ännu mindre att läsa, åtminstone en av de fyra. Det blev Doggy Monday av Maria Svedland, om en arg och hunsad kvinna utan fördelaktigt yttre, som dock reser sig och hämnas både man och chef. Just den här dagen är precis som vilken annan dag som helst, åtminstone till en början. Rigmor, som den hunsade kvinnan heter, jobbar på Försäkringskassan, och hon lever ett ganska händelselöst liv. Hon är gift men det var länge sedan det var någon glöd i det äktenskapet. Om morgnarna tar hon sig en simtur i simhallen och känner sig ren och uppfriskad när hon går därifrån. De tre kvinnor som hon möter där varenda morgon är också de som känns som hennes riktiga familj. Den här dagen är som sagt en helt vanlig dag och efter simturen kvinnan, som heter Rigmor, tag i dagens arbetsuppgifter. Hennes chef, Anders, är en osedvanligt tölpaktig översittare, som inte kan dölja sitt förakt för Rigmor och henns ofördelaktiga yttre. Hon har vid ett tillfälle hörs honom yttra: "Det är ju trevligt när man ser en kvinna som bryr sig om sitt utseende och inte bara låter det förfalla som vissa andra." Men Rigmor jobbar oförtrutet vidare och är den arbetstagare som visar upp bäst siffror. Idag blir hon inkallad till Anders där han låter meddela att tjänsten som gruppchef kommer att gå till en yngre och mycket sötare kollega till Rigmor och inte till henne, som man kanske skulle kunnat tro. Men hon får sin hämnd, sin egen högst personliga hämnd. Och hon är åter den kvinna som hon en gång glömt bort att hon var.

Lantliga scener...

... av Amos Oz är åtta noveller som tillsammans utgör en roman. Så står det på baksidan till den novellsamling jag just börjat läsa. Vän av ordning kan då fråga sig om det här verkligen är noveller eftersom de bildar en roman. Jag måste läsa för att kunna svara på frågan men jag tycker allt att det verkar lite underligt.

Stora Bokbytardagen 2011 i Lund

Imorgon är det dags för Stora Bokbytardagen och om man befinner sig i Lund kan man dessutom passa på att få i sig lite Novellsoppa (soppa, en bit bröd och högläsning ur en novell under tiden som man äter) i samband med bokbytandet.Högläsare är Jim Nilsson, och novellen är Lyssnerskan, av Tove Jansson. Trevlig idé - synd att jag befinner mig i huvudstaden! En bok tänker jag dock ta med mig. Vi får väl se om jag hittar någon som vill byta med mig.

Hur kort kan en novell egentligen vara för att räknas som en novell?

Vi blir översköjlda av twitterinlägg, statusuppdateringar på facebook och novellen är populär just för dess korta format. Men hur kort kan en novell egentligen vara för att räknas som en novell? Kan verkligen ett twitterinlägg räknas som en novell? Finns det en dramaturgi inbyggd i ett inlägg på 140 tecken? I veckans avsnitt av Babel så berättar man om den första twitternovellboken och dess stjärna Mica Naitoh som skriver korta kärleksnoveller på twitter. Till skillnad från mobilnoveller som var populära för ett par år sedan i Japan så är det nu inne att skriva twitternoveller. Mobilnovellen laddade man ner eller fick den skickat till sig via vänner för att sedan läsa den på mobilen. Det var oftast en serie eller kapitel av berättelser som till slut bildade en novell. Men nu är ett twitterinlägg lika med en twitternovell. Låt vara att man i Japan även tidigare försökt sig på att kort och koncist försökt fånga flyktiga ögonblick i diktformerna renga och haiku men då är alltså den skönlitterära genren dikten. Hur kan då ett twitterinlägg vara en novell? Är jag bakåtsträvande och konservativ? Jag kan visst se att man kan skriva väldigt mycket med 140 tecken, men en novell är för mig en novell och ett twitterinlägg just ett twitterinlägg.

Novellix - stories to go

Vilken rolig idé! Novellix, ett nystartat förlag, kommer att ge ut fyra noveller i fickformat fyra gånger om året. De fyra första förväntas komma ut någon gång i maj. Ska bli spännande att läsa. Mest ser jag fram emot att få läsa Jonas Karlsson Spår i snön.

Babian...

... av Naja Marie Aidt tänker jag börja läsa nu. Återkommer med kommentarer när jag har läst färdigt. Förväntningarna är höga....

Det där som nästan kväver dig...

... av Chimamanda Ngozi Adichie, den nigerianska författaren som gjorde succé med En halv gul sol, har gett ut en novellsamling som inte lämnar mig oberörd. Med ganska enkla medel berättar hon om nigerianer i hemlandet och de som emigrerat till USA, det förlovade landet i väst. Hon har också en stil som lämpar sig väl för det lilla formatet, novellen, eftersom berättelserna oftast tar sig en oväntad vändning. Många av novellerna är också dubbelbottnade och kan läsas på många olika sätt.
En novell som fastnat kvar hos mig är En privat angelägenhet där en muslimsk och en kristen kvinna möts under ett våldsamt upplopp och de är tvungna att gömma sig undan armén. Trots olika värderingar och tro så är vi alla människor med samma behov, samma känslor vilket jag blir påmind om i den här novellen.

Inspirerad av italienska novellister

Jag har nyss läst ut William Shakespeares komedi Mycket väsen för ingenting från 1600 eftersom jag imorgon ska gå på HIPP i Malmö och se uppsättningen. Jag har tidigare inte läst den här pjäsen men har många gånger sett Shakespears verk, både i Helsingör, Helsingborg och Malmö. Det gäller att passa på när klassikerna kommer till stan. Men vän av ordning kan ju fråga sig varför jag skriver om dramatik när det här är ett novellcafé. Jo, uppslaget till pjäsen fick nämligen Shakespeare efter att ha läst en italiensk novell (jag vet dock varken namn på författaren eller novellen och undrar hur jag ska gå tillväga för att ta reda på det) som handlade om en ung dam med obefläckat rykte som beskylldes för att vara otrogen och på sin bröllopsdag fick stå till svars inför brudgummen. Hon svimmade dock, hålls sedan gömd av sin far som sprider ett rykte om att hon skulle ha dött. Det visade sig att anklagelserna mot henne var falska och kom från en försmådd rival. Vigseln fullföljdess och paret levde sedan lyckliga tillsammans. Men Shakespeare tar bort den försmådda rivalen och för istället in en riktig "bastard": don Juan, som alltid försöker grumla andras lycka, i det här fallet Claudio och Hero. Men det är inte bara don Juan som han för in i berättelsen utan också hela pjäsens behållning: det käcka och levnadsglada paret Benedikt och Beatrice som ständigt munhuggs och till slut inser att de faktiskt älskar varandra. Jag ser verkligen fram emot att få se Stefan Marling och Cecilia Lindqvist i rollerna och hoppas att jag får en magisk kväll på HIPP!

Vecka 42 har förvisso inte varit ännu...

... men jag kände igen mig lite när jag läste Jonas Karlssons novell v.42. Den handlar om en kvinna som upptäckter att hon inte har bokat in ett enda möte eller något annat uppdrag under den här veckan. I kalendern är det helt tomt. Så är det tyvärr inte för mig.... Jag börjar använda mig av veckorna i juni för att hinna med allt.... Återkommer ikväll och skriver lite mer!

Klassiska noveller till en klassisk småkaka

I programmet Novellfesten i P1 från år 2007 så röstade lyssnarna fram de noveller som de anser vara bland världens bästa noveller. De tre första platserna innehas av svenska män och jag blir lite förundrad när jag ser listan. Varför finns det inte fler kvinnor på listan? Och varför är det ett så tydligt västerländskt perspektiv? Själv läser jag mer än gärna kvinnliga novellister och gärna från andra världsdelar. Men de får jag kanske återkomma till en annan gång.
Söndagen (gårdagen för den observante) ägnades åt lite Strindberg, Dagerman och Söderberg (och en och annan dröm) och jag tänkte uppehålla mig lite vid den sistnämda. Hjalmar Söderbergs novell Pälsen är en stilistisk pärla även om Söderberg själv ska ha sagt att novellen inte var skriven för att tryckas och därför inte har några "litterära anspråk". Men i mitt tycke är den som sagt en pärla.
Det är ett triangeldrama mellan häradshövding Richardt, doktor Henck och hans fru Ellen. Och vad som gör den här novellen till en pärla är dels Söderbergs språk och stil och dels det faktum att Henck egentligen verkar förstå vad som händer men vägrar att inse det. Men i tamburen, när Ellen misstar sig på vem som kommer hem, så förstår han. Och kanske är det så att han har förstått hela tiden men vägrat att inse för sig själv. Hon var ju inte så himlastormande kär i honom från början och inte heller han i henne. Det kunde kanske bara gå på ett sätt.

Bildnovell av Joanna Rubin Dranger

Det känns konstigt att bjuda på en kaka till just den här novellen: Dagbok av John Rupert Triangel ritad och berättad av Joanna Rubin Dranger, men det var just vad jag gjorde. Det blev en oerhört uppskattad lingoncheesecake och jag lovar att lägga upp både recept och bild. Men varför var det inte lämpligt att sitta och äta goda kakor fulla av kalorier samtidigt som jag läste Joannas bildnovell? Jo, den handlar om en vanlig dag i John Ruperts liv och John kämpar med en dålig självbild och en för stor kropp. Han blir bespottad av samhället och kan inte stå emot alla bilder som media pumpar ut på vältränade kroppar. Inte heller hans vän, som han träffar på ett kafé, mår speciellt bra, även om han brottas med att vara alldeles för smal, enligt kroppsidealet. De mår så dåligt att de inte ens klarar av att vara i varandras sällskap och går därefter åt varsitt håll. När jag läser den här bildnovellen så blir jag både arg och ledsen över att vi människor inte tillåts vara de vi är. Vi ska hela tiden passa in i en mall och idag ältar vi hur vi fula vi är och hur dåligt vi mår. Jag vill inte vara en som bidrar till den här hetsen kring kroppsidel och utseendefixering men är oerhört medveten om att jag också luftar mitt missnöje över gropar i låren och gäddhäng. Allt som oftast är jag dock väldigt nöjd med när jag tittar mig själv i spegeln. Joanna har fascinerat mig ända sedan jag stiftade bekantskap med Fröken Märkvärdig, som för övrigt har kommit ut som film också. Här är en länk både till hennnes hemsida och en till trailern på filmen: Joanna Rubin Drangers hemsida och Fröken Märkvärdig och karriären.

Låg i badkaret och läste ut Vattnen av Susanne Ringell

Alla noveller har någon form av koppling till vatten. I den första novellen är det fostervatten och i den sista är det både tårar och floder. Många av karaktärerna reser bort men det är få som har hittat hem. Mycket vatten rinner under broarna. Jag fastande speciellt för novellen Navelstenen. Miljön är ett turkiskt bad, Cemberlitashamamet i Istanbul, med en turkisk madam, "en veritabel matrona iförd endast minimala, svarta underbyxor" och jaget som träffar Mari från Berlin. Jag ser, känner och förnimmer med hela min kropp hur den turkiska madamen ger henne massage och skrubbar henne ren och hur hon sedan inser att den rituella tvagningen innebär en initiering. Hon hade vågat kasta sig ut i det främmande och kände sig lite större än tidigare. Men medan hon ligger där så begår kurdiska PKK en terrorattack och det är i mitt under denna explosion som hon ser Mari. Parallellt med det som utspelar sig i Istanbul berättas också om glödlampan och dess uppfinnare. Mari är också en ljuskälla men en annorlunda ljuskälla än glödlampan.
Jag har tidigare inte läst något av den här finlandssvenskan författaren men är nyfiken på hennes andra noveller och böcker. Hon skriver även dramatik och är skådespelerska. Hon har blivit tilldelad pris för många av sin böcker och år 2007 var hon även nominerad till Sveriges Radios Novellpris med novellen Mellan sylta och kompott ur En god Havanna. Det är därför ännu mer förvånande att jag inte känner igen henne. Just den novellen kan inte ha gjort några större intryck på mig men jag är väldigt förtjust i de noveller som finns i Vattnen. Hon är en slipad novellist och skicklig stilist.

Chokladsnittar och både Oline Stig och Susanne Ringell

Till dagens novellcafé har jag bakat klassiska chokladsnittar och till det serveras en kopp rykande choklad- och gräddte. Jag har avslutat min läsning av Oline Stigs Den andra himlen och jag tycker om hennes sätt att lämna slutet öppet för tolkningar och tänkbara fortsättningar. Många av novellerna handlar om människans utsatthet i en tid då allt tycks både möjligt och omöjligt. Speciellt rörd blir jag av berättelsen om den deprimerade mamman i Svarta stjärnor. Det är barnet som är berättaren, och kanske är det just därför den här berör lite mer än de övriga, och även det faktum att den utspelar sig på julafton. Svenska högtider firas kanske inte traditionellt som de skildras i den här novellsamlingen, eller så gör de just det. Det är mamman som dikterar villkoren under julaftonen och har inte hunnit klä granen, köpa några julklappar, laga julmat eller pynta hemmet. Hon ligger bara under täcker i sin säng och är deprimerad, eller som pappan säger: bortskämd och ansvarslös. Barnet hyser vissa farhågor att det också ska vara likadant som mamman och har många frågor inombords. När mamman smiter från julfirandet ut på balkongen finns det möjlighet att ställa frågorna men det görs inte. Istället säger mamman Blunda mitt hjärta, så slutar det snart. Men det gör ju inte det. Kraven från familj, omgivande samhälle och inte minst sig själv finns kvar och räkningarna ska betalas, och skrivandet återupptas. Depression, svenskarnas nya folksjukdom, syns ju inte utanpå och det pratas inte högt om psykisk ohälsa i lika stor utsräckning som t.ex. cancer. Det här är Oline Stigs tredje novellsamling och jag har tyvärr inte läst någon av hennes andra: Ryggen fri från 1996 eller Ett familjeliv och nio andra från 2003. Jag tror att jag måste göra det, om inte för hennes språk och stil utan hennes förmåga att dramaturgiskt bygga upp sina noveller.
Efter Stigs tredje novellsamling började jag också med Susanne Ringells Vattnen, även det den finlandssvenska författarens tredje novellsamling. Jag hann dock bara med den första novellen Intrigen men det lovar gott inför framtiden.

Den andra himlen av Oline Stig

Även om det är internationella poesidagen idag, den 21 mars 2011, så blir det ändå en novell eller två. Jag har lånat Den andra himlen av Oline Stig på biblioteket och tänker krypa upp i favoritfåtöljen med en god kopp te och bara läsa, läsa. Jag har lägenheten för mig själv och vad passar bättre då än att rå om sig själv lite.

Bodil Malmsten på Palladium i Malmö

Och hon läste högt ur novellsamlingen Undergångarens sånger från 1998. Den första novellen, med samma titel som hela samligen, är en underfundig novell som handlar om författaren på uppläsning i en liten stad i Mellansverige. Hon berättar om hur hon egentligen inte vill medverka vid de här författarbesöken men att hon ändå går med på det. Hon berättar om de som arrangerar kvällen, kulturtanterna som kommer och sätter sig på andra raden, männen som blir ditsläpade av sina fruar och en man som hon förvisso känner igen, men inte riktigt kan placera. Hon berättar om sitt skrivande, vad hon anser om partipolitik, om författarkollegor som inspirerar, om körkortsinspektörer som underkänner, om att man som författare har makten att påverka människors liv och om barndomsminnen. Jag läser och hör Bodils röst inom mig. Njuter...

Vattnen, noveller av Susanne Ringell

Jag måste köpa den här novellsamlingen. När jag läser recensioner av den så känner jag att det här är något för mig. Tyvärr misslyckas jag allltså med bokköpsstoppet innan jag har hunnit sätta det i verket. Återkommer med lite tankar efter läsningen...

Fettisdagen

Firade fettisdagen med att läsa Pettinas noveller och äta semla. Eftersom det också var internationella kvinnodagen så blev det dokumentärfilm på Doc Lounge: Pink Saris. Skriver mer sen.... och lägger upp en bild på semlan!

SRs Novellen är numera även Radioföljetongen

Synd att Sveriges Radio har slagit samman programmen Novellen med Radioföljetongen. Inte för att jag har något emot att lyssna på romaner men novellen har ett så behändigt format och man binder inte upp sig för lika lång tid som om man ska lyssna på en hel roman. Jag får väl läsa desto fler noveller i stället för att lyssna på radion.

Tyvärr har jag inte hunnit blogga om noveller på ett tag. Sjukdom och nytt jobb har gjort att jag kommit ifrån det lite men nu vill jag sätta igång igen, både med läsandet och med bakandet. Idag blev det därför morotsmuffins med glasyr och lite Jonas Hassen Khemiri.

Jag läste novellen Försök till kärnfysik och såg dessutom på Khemiri-TV: tio studenter från Konstfacks Masterutbildning Storytelling hade fått fria händer att skapa var sin kortfilm utifrån Khemiris noveller Försök till kärnfysik eller Oändrat oändlig. Den senare novellen har jag läst tidigare då den vann Sveriges Radios Novellpris 2008 och precis som så mycket annat av det Khemiri har skrivit så blev jag väldigt förtjust i den också. Men idag var det alltså den förstnämnda som jag läste och fick lite ont i magen av. Hur många är det inte som fastnar i ett förhållande och inte vågar ta sig därifrån, rädda för att förlora sig själv? Men är det inte just det man gör om man stannar i ett förhållande där man inte får vara sig själv, inte får följa sitt hjärta? Precis som i många andra texter av Khemiri så ställs ens förmåga att läsa mellan raderna på sin spets. Jag är inte säker på om huvudkaraktären är en kvinna eller en man. Jag är inte säker på att hon eller han träffar en annan kvinna eller man. Men det känns oväsentligt.